GOD JUL (bilder kommer sen nån gång) Jag hoppas att ni har en god jul, alla som råkar läsa det här just på julafton. Här blir det inte så mycket julfirande, men det är sånt man får räkna med när man åker ensam till ett land där jul är detsamma som gräddtårta och Jpop-covers på jullåtar (just nu roterar “Stilla Natt” på japanska med Pizzcato Five, då jag inte tänkte långt nog att ta med någon svensk (eller ens engelsk) julmusik). Japansk julmusik är långt värre än svensk julmusik, även om den kan vara nog så outhärdlig. Men tänk er att [View Full Entry]

---

---

Efter att ha blivit sams med Shiho a la Hollywood mitt i mörkret på en småregnig gångbro var det dags att bege sig på äventyr. Det var ju sagt att vi skulle åkt till Nagoya på onsdagen, så nu blev det helgen som gällde i stället. Efter lite klurande på om det var Nagoya eller Inuyama vi skulle till, så blev det Nagoya. Shiho visar sig som vanligt vara baka gaijin ichiban, den dummaste utlänningen. Hon har bott i Nagoya ett antal år, men precis som i Okazaki (hennes hemstad) är det jag som får stå för guidningen. Vi ger oss [View Full Entry]

---

---

Oj, vart tog Jonas vägen? Nu får jag börja skriva lite så att syrran slipper sitta och jobba på jobbet. Min största ursäkt är att sen min cykel försvunnit är det än jobbigare att ta sig till ett internet. Om förra inlägget gick i en negativt tongång så får jag väl ta och vända på det hela med en jättelång uppdatering som får täcka en hel vecka. Och lite till. Nåja. På söndagen var jag ett söndermobbat vrak. På måndagen var jag Citizen Kane. Jag tog mig i kragen och försökte komma ihåg att jag inte bara är här för att [View Full Entry]

---

---

Nej, nu har det varit lite väl mycket Japan-haussande för ett tag, så jag tar min bemärkelsedag som ett tillfälle att beskriva den mörka sidan, Japans smutsiga byk, och det är minsann ingen liten baksida inte. Om Norge är den sista Sovjetstaten så är Japan på många sätt den sista axismakten. Jag talar såklart om sabitsu, diskriminering. På andra platser ses det som ett samhällsproblem som det skapas skarpa lagar mot och som aktivt bekämpas av diverse organisationer. I Japan är det en nationalsport. På riktigt: på “nationens anda”-dagen, har man sportarrangemang på alla skolor fö [View Full Entry]

---

---

Who’s the boy!? Who’s the boy!? “Du är nominerad till studier vid Waseda universitet 07/08, slutgiltigt beslut fattas av värduniversitetet.” På sistone har jag verkligen inte vågat hoppas på det, inte efter att det skvallrats på ostasiatiska institutionen att konkurrensen för platserna på de japanska universiteten ökat lavinartat, och Waseda är bland det mest populära valen. Waseda är trots allt ett av de finaste privatuniversiteten i Japan, i princip mest överglänsat av omöjliga Tokyo Daigaku, även om jag mest bryr mig om att det är det enda utbytesuniversitete [View Full Entry]

---

---

Japaner och deras låneord Det här är väl lite ett långt svar till Anna och Anstai, men då andra (bland annat moren) också gillar språk så finns det väl något sorts intresse. Det hela börjar med den enkla frågan: vad är Pitagora Suicchi, titeln (och sången) i det ganska populära YouTube-klipp med små mekaniska kedjereaktioner? Det är ju självklart, om man är inne i den brutna logik som krävs för att förstå japanska låneord, att det är “Pythagora” (ni vet den gamle greken) och “switch”. Som vanligt är det relativt lätt att tänka sig det när man väl vet om det, [View Full Entry]

---

---

Dagen därpå (onsdagen den 29:e) var det Nagoya igen. Vad får mig att återvända till denna Japans Byzans gång på gång? Jo, den här gången var det söltratten Erika som lyckats få tag i mig. Hon hade blivit förkyld (sen när blev förkyldhet en ursäkt för att inställa möten? Är det bara i sär-Japan?), och på något sätt hade hon inte kunnat ringa och säga till mig i måndags. Vem vet, hon kanske hade så mycket snor på händerna att mobilen gled ur fingrarna eller något. Nog om det: hon ville i alla fall träffas, och det var på onsdag klockan [View Full Entry]

---

---

Måndagen, däremot, blir precis så dålig som just en måndag kan bli. Jag har bestämt möte med Erica, flygplatstjejen, vid Meitetsu Nagoya, men då vi inte bestämt noggrannare än så så har jag försökt kontakta henne både via mobil och mixi, men inget resultat. Och väl framme så visar det sig vara ödesdigert. Min kassa dum-mobil (nu skulle jag börja kalla den “du” på japanska kanske?) krångar ovanligt mycket och jag är över huvud taget inte säker på om mina meddelanden till henne når fram, för hon ringer inte upp mig som jag ber henne att göra. Så där står jag, [View Full Entry]

---

---

Det var ett tag sen jag uppdaterade. Jag önskade att jag kunnat hävda att det är för att jag har varit så enormt upptagen med min uppsats, men det är på sin höjd en halvsanning. Däremot har jag varit i Nagoya. Mycket. På måndagen dök som sagt inte Erika upp, så efter lite deppande i regnet var det dags att åka hem. Men redan dagen därpå var det dags att dra till storstaden igen: Yuko och Tomio hade hookat upp mig med två sjuksköterskor, en från Yukos och en från Tomios sjukhus som jag skulle få intervjua. Yuki Katou, som är [View Full Entry]

---

---

Det är lördag och dags att styra kosan mot Nagoya. Idag skulle jag träffa Yuko och Tomio Yamazaki, ett par som bott i Malmö i fem år och därför är sjukt peppade på att hjälpa en stackars vilsen homeboy från de gamla trakterna. Som vanligt är jag lite osäker på tågen, så jag åker tidigt för att ha tid med misstag. Än så länge har jag inte råkat ut för värre saker än att jag tar lokaltågen som tar en evighet och en halv att komma fram, men tåget till Inuyama går från samma perrong, och få tåg står som destinerade [View Full Entry]

---

---