Oj, vart tog Jonas vägen? Nu får jag börja skriva lite så att syrran slipper sitta och jobba på jobbet. Min största ursäkt är att sen min cykel försvunnit är det än jobbigare att ta sig till ett internet. Om förra inlägget gick i en negativt tongång så får jag väl ta och vända på det hela med en jättelång uppdatering som får täcka en hel vecka. Och lite till. Nåja. På söndagen var jag ett söndermobbat vrak. På måndagen var jag Citizen Kane. Jag tog mig i kragen och försökte komma ihåg att jag inte bara är här för att [View Full Entry]

---

---

Nej, nu har det varit lite väl mycket Japan-haussande för ett tag, så jag tar min bemärkelsedag som ett tillfälle att beskriva den mörka sidan, Japans smutsiga byk, och det är minsann ingen liten baksida inte. Om Norge är den sista Sovjetstaten så är Japan på många sätt den sista axismakten. Jag talar såklart om sabitsu, diskriminering. På andra platser ses det som ett samhällsproblem som det skapas skarpa lagar mot och som aktivt bekämpas av diverse organisationer. I Japan är det en nationalsport. På riktigt: på “nationens anda”-dagen, har man sportarrangemang på alla skolor fö [View Full Entry]

---

---

Who’s the boy!? Who’s the boy!? “Du är nominerad till studier vid Waseda universitet 07/08, slutgiltigt beslut fattas av värduniversitetet.” På sistone har jag verkligen inte vågat hoppas på det, inte efter att det skvallrats på ostasiatiska institutionen att konkurrensen för platserna på de japanska universiteten ökat lavinartat, och Waseda är bland det mest populära valen. Waseda är trots allt ett av de finaste privatuniversiteten i Japan, i princip mest överglänsat av omöjliga Tokyo Daigaku, även om jag mest bryr mig om att det är det enda utbytesuniversitete [View Full Entry]

---

---

Japaner och deras låneord Det här är väl lite ett långt svar till Anna och Anstai, men då andra (bland annat moren) också gillar språk så finns det väl något sorts intresse. Det hela börjar med den enkla frågan: vad är Pitagora Suicchi, titeln (och sången) i det ganska populära YouTube-klipp med små mekaniska kedjereaktioner? Det är ju självklart, om man är inne i den brutna logik som krävs för att förstå japanska låneord, att det är “Pythagora” (ni vet den gamle greken) och “switch”. Som vanligt är det relativt lätt att tänka sig det när man väl vet om det, [View Full Entry]

---

---

Dagen därpå (onsdagen den 29:e) var det Nagoya igen. Vad får mig att återvända till denna Japans Byzans gång på gång? Jo, den här gången var det söltratten Erika som lyckats få tag i mig. Hon hade blivit förkyld (sen när blev förkyldhet en ursäkt för att inställa möten? Är det bara i sär-Japan?), och på något sätt hade hon inte kunnat ringa och säga till mig i måndags. Vem vet, hon kanske hade så mycket snor på händerna att mobilen gled ur fingrarna eller något. Nog om det: hon ville i alla fall träffas, och det var på onsdag klockan [View Full Entry]

---

---

Måndagen, däremot, blir precis så dålig som just en måndag kan bli. Jag har bestämt möte med Erica, flygplatstjejen, vid Meitetsu Nagoya, men då vi inte bestämt noggrannare än så så har jag försökt kontakta henne både via mobil och mixi, men inget resultat. Och väl framme så visar det sig vara ödesdigert. Min kassa dum-mobil (nu skulle jag börja kalla den “du” på japanska kanske?) krångar ovanligt mycket och jag är över huvud taget inte säker på om mina meddelanden till henne når fram, för hon ringer inte upp mig som jag ber henne att göra. Så där står jag, [View Full Entry]

---

---

Det var ett tag sen jag uppdaterade. Jag önskade att jag kunnat hävda att det är för att jag har varit så enormt upptagen med min uppsats, men det är på sin höjd en halvsanning. Däremot har jag varit i Nagoya. Mycket. På måndagen dök som sagt inte Erika upp, så efter lite deppande i regnet var det dags att åka hem. Men redan dagen därpå var det dags att dra till storstaden igen: Yuko och Tomio hade hookat upp mig med två sjuksköterskor, en från Yukos och en från Tomios sjukhus som jag skulle få intervjua. Yuki Katou, som är [View Full Entry]

---

---

Det är lördag och dags att styra kosan mot Nagoya. Idag skulle jag träffa Yuko och Tomio Yamazaki, ett par som bott i Malmö i fem år och därför är sjukt peppade på att hjälpa en stackars vilsen homeboy från de gamla trakterna. Som vanligt är jag lite osäker på tågen, så jag åker tidigt för att ha tid med misstag. Än så länge har jag inte råkat ut för värre saker än att jag tar lokaltågen som tar en evighet och en halv att komma fram, men tåget till Inuyama går från samma perrong, och få tåg står som destinerade [View Full Entry]

---

---

Äntligen börjar det rulla på lite med uppsatsen. Efter vad som känns som tre veckor av otåligt väntande har mina ansträngningar att skapa kontakter och rota tag i folk, i kombination med ren tur, börjat löna sig. Först lyckades jag få tag i Yuko, en läkare som jobbat i Malmö i fyra(?) år tillsammans med sin make Tomio. Kontakten förmedlades genom en gammal kursare, Karin, från A-kursen i socialantropologi som också är läkare, och vars make hade jobbat tillsammans med paret. Jag skall åka in till Nagoya på lördag och träffa dem. Dels är jag nyfiken på vad de har att [View Full Entry]

---

---

Då var det dags, by popular demand, för lite japantips. Jag är långt ifrån den totala auktoriteten inom ämnet, men jag har tagit mig hit två gånger och på två rätt olika sätt, så lite jämförelser, slutsatser och varningar skall jag väl kunna uppbåda. Diverse biljetter Först skall man ju ta sig dit. Hur dyr resan beror på varierar rätt kraftigt beroende på vart i Japan du åker och när du åker: åker du till Tokyo när det är lite trafik kan du komma undan med strax över 7 000 om du har riktig tur, medan min biljett till Nagoya var [View Full Entry]

---

---