Korvstoppning

---

Torsdag 13/9 2012

Tillbaka till ENC, fortsatta benchmarkövningar hela dagen med olika funktioner. På kvällen bordade vi snabbtåget till Shanghai. Det var ruskigt likt det Japanska Shinkansen-tåget. Sträckan Nanjing-Shanghai på ca: 30 mil avverkades på 1h 7min!

Av någon anledning hade resebyrån bokat rum för rökare så ändring till icke-rökare medförde att vi fick varsin lägenhet med tvättmaskin. Det var bra tajmat eftersom underkläderna började ta slut. På kvällen tog Anders och jag en promenad ner till floden och avslutade med lite kvällsmat på McDonalds.

Fredag 14/9 2012:

Förväntningarna var stora vid frukosten. Nu skulle vi äntligen få besöka ett företag som kvalificerat sig för Shingo-priset, Autoliv Shanghai. Företagets Vice President, Fabien, tog emot oss. Han visade sig vara en riktig inspirationskälla. Han pratade mycket om vikten av att sätta människan i centrum, inte nödvändigtvis kunden. Han var helt inställd på långsiktiga mål. Att sedan tjäna pengar blir en konsekvens resonerade han. Autoliv har bra siffror att backa upp det med. Efter besöket så åkte vi till Shanghai World Financial Center, eller "kapsylöppnaren" som den kallas för att betrakta staden från observatoriet på 470 m höjd. Där kan man gå på ett glasgolv och titta ner. -Scary! På kvällen hade vi en arbetsmiddag på 87:e våningen i samma hus för att sammanfatta Kina-äventyret.

Hotellet har en fantastisk fitnessavdelning så det blev både simning och styrketräning innan bolobompa.

Lördag 15/9 2012:

Idag lämnar vi Kina för nästa etapp -Malaysia. Förväntningarna om att uppnå topphastigheten 431km/h med maglevtåget grusades återigen. Det visar sig att de inte kör fullt förrän 9:00 på morgonen... Vi fick nöja oss med bara 300km/h. Via mellanlandning i Kuala Lumpur hamnade vi till sist på Penang International. Vi blev upphämtade av Plexus limousin och körda till E&O hotel. Efter någon timme när jag höll på att packa upp väskorna insåg jag att mappen med hela reskassan och alla biljetter var kvar i en påse på bagagevagnen vid flygplatsen. Med hjälp av hotellpersonalen fick vi tag på flygplatspolisen som meddelade att påsen var upphittad av en vietnamesisk gatsopare. När jag väl kom fram var gatsoparen tyvärr borta, men påsen fanns kvar med allt sitt innehåll. Trisslott-moment!

Söndag 16/9 2012:

Idag bär det iväg norrut. Ungefär vid Thailändska ligger Lankawi, ett område känt för sin fina dykning och snorkling. Vi blev upphämtade på hotellet och körda till snabbfärjan. Här blev vi inlåsta i ett rum där man inte kunde se ut genom fönstren för de hade skruvat upp AC:n så att de immade igen på utsidan(!) Dock fick vi förmånen att se MIB III ytterligare en gång. Nu den oklippta versionen. Den engelska undertextningen hade uppenbarligen gjorts live och utan efterkontroll. Mycket underhållande, ungefär som när ungarna på dagis sjunger engelska texter 😉 Väl framme blev jag direkt överflyttad till en dykbåt, medan Julia och Anders siktade in sig på stranden. Vi var bara fem dykare men blev ändå uppdelade i två team. Jag fick instruktören, Charlie, som divebuddy. Sikten var endast 10m men det var 30 grader och fantastiskt fina koraller med tillhörande fiskliv. Jag såg bla Lionfish, giant Grouper, Jackfish, Nemos, Prawns och massa stora musslor. På grundare vatten såg vi ett tjugotal revhajar, men de var mindre än en meter långa. Under tiden vi var under vatten blåste det upp till oväder och störtregn och när vi bröt ytan gick det höga vågor. Det andra dyket genomfördes på en korallodling. De hade ordnat med ett antal informationsstationer som vi fick dyka mellan och förkovra oss i ämnet. På vägen tillbaka satt jag bredvid min dykkamrat, William. Det visade sig att han jobbade åt Ericsson med NRO samt även har ett eget mjukvaruföretag med ett par hundra anställda. Istället för att se MIB III en tredje gång så började vi prata jobb; Under två timmar förklarade han för mig hur kunderna ser på affären, vilka behov de har, var flaskhalsarna sitter, hur konkurrenterna fungerar osv. Jag gissar att vi kommer att hålla kontakten framöver. På kvällen gick vi till Red Garden, en sorts foodcourt utomhus för lokalbefolkningen med ett otal olika små stånd. Man tog helt enkelt och slog slog sig ner vid ett numrerat bord. En mindre armé av servitörer levererade Tiger öl i ishink och sedan var det till att knata runt mellan stånden och beställa mat. Eftersom maträtterna kostade ca: 10 kr/st så kunde man ju lika gärna prova lite olika sorter ;

---