Asakusa, nakna rumpor och Kappabashi

Idag skulle vi till Asakusa och titta på festival. Det bestämdes klockan tolv, när vi båda vaknade, och Mio kom ihåg att hon glömt av att kolla upp när festivalen var. Söndagen var sista dagen och de största evenemangen var överstökade, men vi packade relativt snabbt ihop oss och var sedan på väg.

Festivalen i sig är en shinto-festival som i princip går ut på att ta templets smidigt nog bärbara helgedom, forma ett tåg, under stort gungande bära den fram och tillbaka och ropa "wasshoi, wasshoi, wasshoi!" och andra uppmuntrande ramsor. Det här sker i de flesta shintotempel i Japan, ibland förs helgedomarna mellan två tempel och ibland tas de bara ut på en åktur innan då skall hem igen. Ofta är det motsvarande våra hembygdsföreningar, lokala grupper av frivilliga som bor runt templet, som ställer upp. Asakusa är Tokyos shintocentrum, och under den här helgen är staden fylld med dessa helgedomar. Det, och en uppsjö av japanska turister, västerländska turister, barnfamiljer, yakuza (japanska gansters), orkestrar och en miljon små matstånd. Japanska festivaler har många teman, men "osund mat för 300 yen från ett stånd" är något som de inte klarar sig utan.

Processionerna har många olika utformningar. De största helgedomarna bärs runt av män under stort stånk och stön och med de högsta hejaramsorna. De mellanstora bärs av män och kvinnor, och då och då kommer ett litet minialtare förbi som bärs av barn under föräldrarnas stora påhejande. Det de har gemensamt är att de alla är klädda i japanska festivalkläder, de flesta i tabi-strumpor med två tår, flätade sandaler, svarta tights och en happi, en sorts skjorta som mest bärs på festivaler och av restaurangpersonal. Men även enkla höfskynkeskalsonger är gott nog för vissa, särskilt medelålders män och särskilt efter lite sake och några timmars bärande i varmt väder.

Själva huvudtemplet i Asakusa är också ganska trevligt att se, förra gången jag var här var med Henke och då hade det hunnit bli mörkt innan vi kom fram. Det är nog nästan lite vackrare på kvällen, särskilt med så mycket mindre folk, men det blev lite bättre bilder i alla fall. Att säga att det var knöfullt med folk är en underdrift. Efter det åt vi sarusoba, en sorts kalla nudlar som är väldigt populärt på sommaren, i en liten, hektisk men samtidigt atmosfärrik restaurang.

Dagens andra mål var Kappabashi. Kappabashi är ett affärsstråk en kvart från Asakusa som har i princip allt i husgerådsväg. Från kock- och servitörsklädesbutiker till kastrullaffärer (allt från en halv till 50 liter), café-affärer, ätpinnesgrossister och kakbakscentrum. Och populärast av alla är den stora turistmagneten: affärer som säljer den plastmat som används som menyer och för att locka kunder i nästan alla japanska matställen. Kort på mat är inte lika populärt som plastversioner av maträtterna, så hit åker nudelhaken och omelettrestaurangerna för att köpa sina menyer. Allt från lösa grillade laxkotletter till skummande ölflaskor och jordgubbsvåfflor går att köpa, även om det är kraftigt dyrt. Affärerna tjänar på turisterna genom att i stället erbjuda miniversioner med fästen, för vem vill inte ha en stekt makrill som nyckelring? Japaner, japaner.

Mauritz: Frågan du skall ställa dig är helt enkelt: varför inte ett piratskepp?

---

---