Byggnadsparken?

Söndag

Det finns inget bättre sätt att imponera gäster än att ställa sig och grädda hotcakes på morgonen. Det var inte lika kallt på nätterna då som det är nu (slutet av Oktober), så de klarade av att sova med filtar på tatamigolvet. Efter en ordentligt frukost var alla redo att lämna lägenheten. Jänkarna skall tillbaka till Hokkaido senare på kvällen, så vi säger farväl till dem och skickar iväg dem med Chuuou-linjen. Vi skall utforska, och det är Koganeikouen som sitter och lurar på hemliga platser.

Dagens mål är inget mindre än Edo Tokyo Tatemono Kouen, eller "Edo och Tokyos byggnadspark", som det catchiga svenska namnet blir. Det är en avskiljd del av parken dit man lassat en massa gamla hus, en del från då Tokyo fortfarande hette Edo och en del från Meiji, Taisho och tidig Showa-tid. För vanligt folk betyder det "från slutet av medeltiden till strax efter andra världskriget". Det är bostadshus från ministrar och arkitekter, gamla tempel, badhus, bondhus och en hel gata med gamla affärer. Parken har blivit populär på sistone då en viss Miyazaki, Japans version av Disney, regelbundet besöker den för att få inspiration och teckna bakgrunder och liknande.

Idag är det mest barn närvarande i parken. De är här på "undoukai", den japanska versionen av friluftsdag som funnits sen sent 1800-tal och även vissa företag utövar. Högtalare basunerar ut episk filmmusik medan lågstadiebarn tumlar omkring och tävlar i dragkamper, stafetter och annat som hör friluftsdagar till.

Parken i sig är intressant, man får gå in i husen och även om vissa delar av dem ibland är avgränsade så finns det alltid mycket att se: badrum, kök, sovrum och möbler från en svunnen tid. Affärerna är återskapade med gamla varor från den period de kommer ifrån, och mitt i affärsgatan finns ett litet torg där man kan testa på leksaker från förrförra århundradet. Vi har köpt ett pass med det fina namnet "Grutto" (jag hittar inte på det här) som ger en gratis eller nedsatt inträde på ett 40-tal muséer, parker och utställningar i Tokyo under 2 månader, och byggnadsparken ingår i passet. Som morot så får man en stämpel på varje plats man besöker, och efter tio stämplar så kan man hamna i ett lotteri med presenter från olika museiaffärer. Passet kostar bara 2000 yen (runt 120-140 kr) så det är en riktigt bra affär. Förutom, såklart, för ett visst fotomuseum med inträdesavgifter på 20 yen.

Byggnadsparken stängde halv fem, så efter det satt vi i parken och tittade på alla drakar som männen med spritdunkarna flög. De tar sina drakar på stort allvar. Om någon flyger dem dåligt så kan de få en utskällning av en smått berusad och pensionerad japansk gubbe. Men de är fina där de svävar stilla på en ljusblå himmel som långsamt övergår till rosa.

Mattias: jupps, det finns folk som bor på internet/manga-caféer. Det är perfekt för det, iom att de kostar ganska lite och inte sällan är riktade mot folk som sitter uppe hela nätterna och spelar dataspel och sen går direkt till skolan/jobbet, så det finns duschar och filtar och man kan köpa tandborstar och rakhyvlar och liknande. Det är en blanding av illegala invandrare, "vanliga" hemlösa och furiitas (arbetslösa eller deltidsarbetande med väldigt låg inkomst, oftast unga) som regelbundet övernattar på internetcafeer, och det är en av anledningarna till att Mio inte är riktigt bekväm där. Det andra är att det finns många svettiga illaluktande nördar som läser serietidningar för 12åriga flickor, men det är en helt annan historia.

Mau: You ain't seen nothing yet

Vincent: will do. Nej, vi vet inte varför hon jagade oss, inte ens Mios bakgrund som japan lyckas klara ut detta mysterium. Men från och med nu ser vi upp med munkar, vi såg en gubbe i Ueno nu senast igår, och då var det bara att ducka och skynda sig därifrån.

Anstai: Jag syftade mest på att det låter ganska lika. Men pingviner finns det gott om i Japan, det blir pingvinbilder senare kan jag lova. Och allt i japan är potentiella skräckfilmer. Bara det här med internetcafeer, jag skulle kunna skriva ihop en kort abstract till en skräckfilm i den miljön på fem minuter. Vi har socialt handikappade män, avskärmade små hytter och rum där allt är av läder för att man snabbt och lätt skall kunna torka bort vätskor. Bingo.

---

---