All in a week's work

Första veckan i skolan

Jag börjar komma lite efter, så jag tänker täcka hela första veckan i ett svep. Det händer inte så mycket spännande på vardagarna från och med nu. Det är mest skola, plugg och titta på film med Mio. Men här kommer mitt veckoschema:

Måndag:

9:00-10:30
Japansk hörförståelse. Precis vad det låter som, och antagligen den svåraste av mina japanskalektioner. Vi sitter mest och försöker förstå nyhetsuppläsare och går igenom svåra ord. Och pratar om självmordsförsök, och hur man använder olika hjälpverb för självmord genom att kasta sig från en byggnad och för själmord genom att kasta sig framför ett tåg. Efter det här, 16:20 till 17:50, hade jag skrivit upp mig på "audio-visual Japanese", som visade sig vara "titta på japanska tecknade barnprogram". Sex timmars håltimma för att titta på Doraemon i en och en halv timme? Nej, skulle inte tro det. Så nu har jag bara en lektion på måndagar.

Tisdag:

9:00-10:30
Japansk läsförmåga. En ganska svår men bra lektion där vi läser lite halvsvåra texter. Mycket fokus på att läsa och förstå svåra tecken i kontext. Bra träning.

10:30-12:10
Methodological Issues of Area Studies. Jag vet faktiskt inte vad som händer här egentligen. Som kursen är tänkt så hade den kunnat vara jätteintressant, nämligen att bearbeta hur olika kulturer och nationer studerat ostasien och sydostasien. Varför, hur och så vidare. Vad det däremot är är en japansk man som sitter och stirrar ner i katedern och långsamt och osäkert hasplar fram text på ett stort papper medan eleverna sitter med samma papper och vill gå hem då de kan se precis vad som kommer. Vi är tre i klassen. De andra två är där för att de måste, då han är deras handledare. YAY!

Efter det här skulle jag haft japanskt uttal, men jag gav upp efter en lektion. Problemet var att vi hade elever från så många olika länder. I ett hörn har du koreanerna som inte hör skillnaden på ljudade och ickeljudade vokaler och som måste traggla att "ga" och "ka" inte är samma sak, eller "te" och "de". I ett annat hörn har du någon sydeurope som läspar. I det tredje hörnet har du en malaysier som har svårt att höra när en vokal är lång eller kort. Själv sitter jag och har problem med att skilja z och s och ibland shou och chou. Alla språk har sina områden som är inkompatibla, och att försöka rätta till allas problem i samma klass leder bara till att alla gör onödiga övningar 80-90% av tiden.

Onsdag:
9:00-10:30
Japansk muntlig presentation. Vi lär oss prata inför åhörare och snackar med japanska frivilliga studenter om veckans tema (min familj, mitt land etc). Även "show and tell" varje vecka då en elev får hålla tal om valfri sak som de har med sig. Avslappnad, social lektion i en lokal som ser ut som en karikatyr av soviet-betong. Sjätte våningen utan hiss, och alla väggar är bara betong. Jag hoppas att det inte är färdigbyggt.

10:40-12:10
Writing and Research. Hur man skriver akademiska texter på en postgrad-nivå. Läs: en bunte asiater som inte fullt behärskar engelska lär sig skillnaden mellan akademisk och vardaglig engelska. Det skummaste är lärarinnan som har en väldigt skolad Received Pronunciation-engelska, förutom att hon då och då gör fel på l och r ("knowredge" etc). Det läskiga är att vi varje vecka måste skriva ett paper och skicka in. Från dessa papers tar hon sen utvalda dåliga meningar som vi får massakrera och analysera.

13:00-14:30
Kanji. Vi lär oss japanska tecken i ett vansinnigt tempo. Det bra är att vi tragglar läsningar mycket mer än jag någonsin gjort tidigare. För er som inte vet vad on-yomi och kun-yomi är: japanerna lånade uttal av kinesiska tecken för 1500 år sen, men lade dessutom på det japanska ordet för motsvarande pryl som uttal. Så nästan alla tecken har 2-5 uttal, som helt beror på vad som finns runt omkring. 今 uttalas "ima"　och 日 uttalas "hi", men tillsammans (今日) blir de "kyou". Utan rim och reson måste man plugga, plugga och plugga tills alla uttalen sitter någorlunda. Och det är det vi gör i kanjiklassen. Som bonus har vi en 50årig lärarinna som är oerhört frispråkig om precis allt. Hon har många åsikter och är vädligt icke-japansk i sin villighet att berätta dem för allt och alla.

14:40-16:10
Philippine Studies. Min första äkta antropologi-lektion i veckan. Kikuchi-sensei är väldigt ovanlig på många sätt. Han håller en kurs om Filippinerna och framför allt deras släktskapssystem men älskar att spinna vidare på saker, så det slutar alltid med att vi pratar om japanska gravar eller någonting. Vi är bara fyra i klassen, så det är ganska lätt att vi bara sitter och babblar. Han är katolsk, men kan ändå sätta igång långa monologer om hans problem med att han är enda sonen i sin klans huvudfamilj och därför måste bolla problemet med att se till sin shintoistiska anfadersande och att hans enda dotter är ogift och bor i Italien. Jag håller sällan med om hans teorier som är långt ifrån vad som är acceptabla i Lund, men samtidigt så framför han dem på ett trevligt och sympatiskt sätt. Kan förena en brinnande önskan efter en nationell anda i Filippinerna med sitt mantra "we need to have social justice!". Japan har nästan inga riktiga antropologer, så han tycker att det är fantastiskt att ha en livs levande antropologi-student i sin klass.

Torsdag
10:40-12:10
Japansk skrift. Antagligen den enklaste japanskalektionen. Vi sitter på riktigt och skriver lågstadie-texter, a la "vad jag gjorde på mitt sommarlov" eller "sevärda saker i mitt land". Men det är oerhört bra att skriva för hand, något som görs på tok för lite i Japan vare sig man är japan eller utlänning. Om man inte skriver för hand så behåller man förmågan att läsa tecken, men förlorar väldigt snabbt förmågan att skriva. Efter ett år med ICQ och mailskrivande på japanska var min förmåga att faktisk skriva japanska på papper på en nivå som var nära vad jag klarade av efter en månad eller två på nybörjarkursen i Lund. Den enda trösten är att japanerna själva genomlider en kris då ingen längre kan skriva utan datorer eller mobiler. Lärarinnan som också är runt 50-55 är jättegullig och som tagen från en 60-talsfilm, hon kan komma invalsandes i en fantastisk mintgrön klänning med vita prickar eller liknande som om det är vilken torsdag som helst. Good times, good times. Och det är veckans enda sovmorgon, vilket gör att jag inte behöver vara uppe halv sju på morgonen.

13:00-14:30
The World of Gender. En kurs på mastersnivå som hade blivit klassad som A-nivå i Sverige, men det är en antropolog som håller den, en amerikanska till på köpet, vilket gör det långt mer krävande och intressant än de flesta japanska lärares lektioner. Vi måste faktiskt läsa ett eller två kapitel inför varje lektion, i stället för 4-6 kapitel per termin som de andra kurserna ligger på. Vi går igenom ganska basic saker som Engels evolutionsmodell för kulturer från jägar-samlarsamhällen till agrarkulturer och sånt. Men samtidigt kan jag inte skylla på läraren, för det är inte som att någon i klassen har särskilt mycket teoretisk grund att bygga på, så hon kan inte lägga ribban högre. Det bästa är att hon bott Japan i tjugo år och har väldigt mycket erfarenhet av studier om japanskor och japanskt genus, så hon har mycket att lära ut om hur saker och ting ändrats de senaste decennierna.

16:20-17:50
Studying the Workplace. Samma lärare, och jag trodde att det skulle vara en kurs i metodologi angående hur man utför etnografiska studier av arbetsplatser. I stället har vi en allmän kurs om saker som har med arbete att göra. Annorlunda, men fortfarande högst intressant. Vi pratar om de sociologiska och ekonomiska anledningarna till att amerikaner arbetar så fruktansvärt mycket, om hur modernismens intåg medförde att tidsbegreppet tog över vår uppfattning om arbete och fritid och så vidare. Återigen inga antropologier i klassen vilket omöjliggör tyngre teoretiska debatter, men samtidigt är det roligt för vi har folk som läser till en MBA och liknande som är typiska handelshögskole-elever som både måste konfrontera tankar som aldrig väcks av "deras egna lärare", samtidigt som de kommer med motsättningar och ideologier som inte dyker upp när du har ett rum fyllt med flummiga samhällsvetare.

Fredag:
Japansk grammatik. Absolut inte så skrämmande som man kan tro, vi går mest igenom två till fyra grammatiska funktioner per vecka, och har sen ett enklare prov med sisådär åtta exempelmeningar där förra veckans grammatik är med. Ungefär hälften är repetition av enklare grammatik som nästan alla på den här nivån har gått igenom men fortfarande inte gör 100% rätt på, och hälften är nya grammatiska funktioner. Enkelt men bra, och sen har jag ledigt resten av fredagen så att jag ändå kan hitta på längre projekt.

Sådär, det är min vecka. Ganska mycket mer schemalagda timmar än man har i Sverige, men så är mer än hälften av mina lektioner frivilliga japanskalektioner som jag inte ens får några poäng för. De flesta läser 4-5 kurser, så på den fronten är jag inte överbelastad. Men det kommer bli jätteroligt när jag måste skriva alla terminsuppsatser som varje kurs kommer med i slutet av januari. Ett ledmotiv för min relation med Japan är att de svävar mellan genialitet och idioti, och det med skrämmande regelbundenhet. I det här fallet är "jag vet, vi har alla terminer på puttrande långsam hastighet och tvingar sen alla att skriva en uppsats för varje kurs i slutet av terminen!" definitivt långt ut på idioti-skalan. En annan ovan sak är att faktiskt ha lektioner åtta timmar i sträck. Lektionerna är 90 minuter långa utan paus och det är bara tio minuters rast mellan dem, vilket för mig alltid äts upp av att jag måste springa mellan två hus. Det är helt enkelt mer men enklare jobb än att gå på ett svenskt universitet. Men det är bara för att jag läser en massa japanska på eget initiativ. Hade jag varit japan så hade det varit sjukt lökigt, och det är väl därför de har 2 000 registrerade icke-studierelaterade studentklubbar på en skola med 50 000 elever.

Kort sammanfattning om vad som hände annars denna vecka:

1. Jag och Mio byggde modellslott
2. Välkomstfest där vi fick sjunga Waseda-skolsången ledda av en frenetisk japan som såg ut som om han egentligen ledde en nordkoreansk marchorkester
3. Hotcakes är den nya frukosten på dagar då jag har sovmorgon. Jag lagar dem och Mio äter dem med smör och ost
4. Jag skriver upp mig för en japansk bank. Japanska banker tillåter vanligtivs inte utbyteselever att öppna ett konto, men Waseda har en deal med en lokal bank att i utbyte mot ett monopol på utbyteselver så låter de folk öppna konton. Så de skickar tre-fyra bankanställda för att sitta hela dagen och ta emot ansökningar på skolan. Problemet är bara den japanska byråkratin. Man kan lätt tro att japaner gillar den västerländska kalendern då man ser en massa "2007" överallt, men så är det inte. Nästan allt pappersarbete kräver att du kan dina kejare. Varje kejsare har sin period från när de tar över tronen till att de där, och födelseår och liknande måste skrivas i dessa. Jag är själv Showa 56, t.ex, inte 1981, när jag fyller i japanska papper. Nu är det Heisei 19. Det är de enda två årtal jag kommer ihåg då det är de jag använder ofta, men när du ser på TV och motsvarande så får du ofta höra "Taisho 14" och motsvarande. Dessutom krävs att du har en personlig stämpel. Trä, ben eller motsvarande godkänns - inte gummi. Vi är väl inga barbarer heller.
5. Det bor en katt som ser lite ut som Hitler i mitt kvarter.

---

---