Djurpark 2: return of the Djurpark

Vi kan bevisligen inte få nog av Ueno. Hösten hade nästan tagit över för gott, men nu var det en av de sista soliga dagarna som fortfarande definitivt hade räknats som sommar i Sverige. Utanför djurparken passade vi på att äta takoyaki som är bollar av något som påminner av pannkakssmet med bitar av bläckfisk i mitten, som man sedan häller grillsås på. Japaner älskar grillsås. För att vara Ueno så är det ett ganska fegt val, en lokal favorit är bananer dragerade i rosa choklad och strössel.

Djurparken i Ueno är mest känd här för att de har en massa pandor. Alla pandorna har kinesiska dubbelnamn som Jie-jie, Chi-chi och liknande, och det var runt panda-området som alla flockades. Eller, inte riktigt. De allra flesta satt i matavdelningarna på bänkar och åt eller vilade sina fötter efter att ha släpat runt barnvagnar. Men när det gäller djur så var det pandor som gäller. Förutom de vanliga pandorna så var de röda små rävliknande pandorna väldigt populära efter att ha varit det mest omtalade paret på nyheterna den senaste tiden. Två av pandorna är för gamla för att fortplanta sig, men ägnar ändå dagarna åt att springa runt och pussas hela tiden.

Top 4 märkligheter:

1. En inhägnad med en zebra och nån sorts enorm get. Inhägnaden var helt omringad av folk som följde deras intensiva slagsmål där geten försökte brotta ner zebrans hals, varpå zebran försökte cirkulera och sparka geten i huvudet med bakbenen. Det tog verkligen aldrig slut, och det lite smått absurt att se deras helt olika slagsmålsstilar som inte var kompatibla någonstans.

2. En gorilla som låg på marken och åt sin egna spya

3. Markatte-inhägnaden. Den var inomhus tillsammans med en massa andra små djur, men med ett stort hål i taket så att de skulle kunna stå och titta upp i himlen efter rovfåglar. Vilket de gjorde, intensivt.

4. Sengångar-buren. Som inte var en riktig bur utan en massa träd som var ihopbundna med rep över besökarnas huvuden, där sengångarna slättrade runt (eller snarare satt ihopkrypna och slöade).

Annars var det ganska mycket som en vanlig djurpark. Inhägnaderna var mindre än de är i t.ex Borås djurpark, men inte nödvändigtvis mindre än i Köpenhamn eller Berlin. De hade många apor och deras reptil/amfibie-avdelning var fullproppad med fina sköldpaddor och den fetaste groda jag någonsin skådat.

Väl utanför gick vi runt den enorma cirkulära dammen som djurparken ligger bredvid. Den var till stora delar igenväxt med vad som mest liknande stora rabarberblad. Parken runt den var fylld med uteliggare och vilda katter. På andra sidan dammen finns ett väldigt litet museum som är lätt att missa, men som visade sig vara långt mer spännande än vi trott. På nerevåningen var det mest en rekonstruktion av ett par stadshus från sent 1800-tal. Intressant, men ingenting att hetsa upp sig över. Men på övervåningen hade de en utställning av en fotograf som hade tagit massvis av bilder av människor under tidigt 1900-tal i Tokyo, och framför allt just runt Ueno och den stora dammen. Det var ganska mäktigt att se bilder på små barn springa runt och leka på 20-talet just precis där vi gått tio minuter tidigare.

Förutom det så fanns det en massa matstånd som sålde mat för ockerpriser. Vi stannade vid ett och åt en maträtt med det skumma namnet "oden". Oden är mest ett omfattande namn för skum mat som man låter ligga i sjudande vatten tills någon väljer att köpa det. Lite som Japans bensinmacks-varmkorvar (oden finns faktiskt också på bensinmackar, 7-eleven och motsvarande "maten har varit uppvärmd längre än du vill veta"-ställen). På oden-stället träffade vi en väldigt påträngande 50+årig transvestit och hans/hennes öldrickande vänner. Sen såg vi en ung man rekonstruera Titanic med dockor, en uppblåsbar badkarsbåt och en visselpipa som enda kommunikationsmedel.

Ueno är en skum plats.

På tillbakavägen stannade vi på en ännu skummare plats, Akihabara. Akihabara är som att ta en musikaffär, en datorbutik, en tv-spelsaffär, en affär som bara säljer anime-leksaker, en porrbutik och en affär som bara säljer kablar. Sen tar du dessa gånger hundra och gör en stadsdel av det. Samtidigt som det är en ganska udda plats och därmed spännande så tycker jag att det blev väldigt gammalt väldigt snabbt. Det är som att gå på marknad i Sverige, visst kan det kännas lite spännande i början tills du inser att vart femte stånd säljer långa lakritsstänger och vart femte stånd säljer fårskinnsmockasiner. Men visst, om du älskar att ha mer än tio kabelbutiker per kvarter där du handlar så är det det perfekta stället.

Två saker finns att lära av Akihabara: det första är att nördiga hobbys är långt mindre könssegregerade i Japan än i Väst. Till och med om det var leksaks-lyftkranar som såldes i affären eller soft air guns så fanns det nästan alltid några tjejer där. Dessutom var alla anime-porr-affärerna utblandade med kostym-affärer där man kan köpa anime-kostymer, dockhus-affärer och liknande tjejdominerade hobbys. Därför är folket som går runt på Akihabaras gator mer "normala" än vad du skulle få på t.ex ett spelkonvent eller LANparty i Sverige, som är det närmsta jag kan tänka mig att jämföra med när det gäller atmosfär.

Det andra är: DAMN vad mycket porr som säljs och köps i Japan. Precis överallt.

---

---