Blogs from Kokubunji, Tokyo, Japan, Asia
fredag ”När skall vi hinna med att åka till Hokkaido?” undrar Mio, och det visar sig att det enkla svaret på det är ”typ nu i helgen”. Så så får det bli. Men Mio har samtidigt lyckats boka in att hennes japanska polare från skolan hon läste på i Danmark skall komma förbi och hälsa på i Tokyo nu i helgen, så det blir minst sagt stressat. Men när hon äntligen får tag på dem så är det fredag och lördag som gäller för kompisgrejen, och sen åker vi till Hokkaido på söndag morgon och kommer hem lagom till att jag måste dyka upp på skolan igen. Men först skall det köpas biljetter. Vi har inget internet hemma, så vi åker till den andra internetaffären vi hittat, ”at café”, som är en helt galet mycket bättre ... read more
Tisdag Idag är det placeringstest! Jag visste inte ens att japanskastudier var möjliga för mig då jag egentligen är här för att plugga på Wasedas Asien-Stilla havs-skola, och Wasedas representant som var på besök i Lund i våras tvivlade på att det var möjligt. Men det står på schemat för introduktionsveckan att det är placeringstest på tisdagen, så då gör jag placeringstest på tisdagen. ”Be well mannered and follow the rules” står det ju på små skyltar över hela skolan. Det är flera hundra elever som skall göra provet, både elever från utbytesprogram, elever som skall plugga japanska på heltid och en drös ”research students” och postgrad-studenter, och i den lilla klungan blir jag ihopföst. Det känns lite skumt för i Sverige har vi ju tre ganska utkristalliserade grupper av studenter, de som inte har en ... read more
Jag ljoeg. Jag faar inte anvaenda skolans internet foerraenn paa loerdag efter invigningsceremonin, saa daa blir det foerhoppningsvis roligt igen. ... read more
På måndagen var tanken att jag skulle åka in till Waseda igen och skaffa mina papper som gör att universitetet går i god för mig när jag hyr lägenheten. Jag hade betalt avgiften på posten redan. Internetbank och liknande är det inte tal om i Japan, betalar gör man genom att mata postautomaterna med kontanter, annat är det inte tal om. Det är därför det är en så stor deal att posten i Japan skall privatiseras nu, det är verkligen ett enormt viktigt nav i hela det japanska samhällets infrastruktur. Allt går genom posten. Så nu behövde jag bara åka in till Waseda och lämna över pappren, och allt är fixat. Trodde jag. För det är nationell högtid (vilken har jag ingen aning om) och allt är stängt. Allt. Så jag kan inget annat göra än ... read more
Nu börjar det se bättre ut. Det mest nödvändiga är antingen på plats eller på väg. Nästa problem att lösa är de 20 minuter det tar att gå till stationen från vår lägenhet. Vi skall skaffa cyklar. Jag vill ha en begagnad cykel för att de är så sjukt billiga, men vi hittar ingen butik i närheten. I stället går vi till Olympic, vår lokala mini-stormarknad som även har en cykelaffär utanför. Två saker skiljer att köpa en cykel i Japan och Sverige: du måste köpa en försäkring/registrering för sisådär 3-400 kronor så att du kan bevisa att du äger din cykel om polisen tar dig, och alla cyklar har cykelkorgar. Det är inte valfritt, t.om de flesta mountainbikes har cykelkorgar. Japanerna har helt enkelt aldrig fått för sig att det skulle vara töntigt eller tantigt ... read more
lördag No rest for the wicked. Efter vår intensiva IKEA-dag så återstår ett fåtal viktiga saker. Internet, mobiltelefon (så att inte Shinjuku-episoden upprepas för ofta), ett kylskåp för min mjölk, en riskokare för att vi är i Japan och en dammsugare då hela vår lägenhet är invaderad av beige ludd. På riktigt. Hela golven är täckta, och vid det här laget även våra kläder. I stället för att åka in mot Shinjuku så tar vi Chuuou-linjen åt andra hållet, för bara två stationer bort ligger Tachikawa. Det har äntligen slutat regna, och i stället är det den första riktigt tokvarma dagen. Vi blir nästan slagna medvetslösa när vi vacklar ut från Tachikawa-stationen, ut i en mycket större stad än Kokubunji, här finns det massa höghus och shit. IKEA-sakerna kommer inte ännu på några dagar så vi ... read more
Torsdag Och så var det bestämt att alla skulle skattskrivas, var och en i den stad där de hade sin härkomst. Eller snarare den stadsdel där de bor. Alla som är i Japan i mer än 90 dagar (gränsen för turistvisum) måste skriva in sig för en Foreign Resident Registration Certificate (gaikokujin tourokushoumeishou). Det är en registrering av att du faktiskt bor någonstans, och om en polis frågar så måste du kunna visa upp den. I utbyte slipper du ha med dig ditt pass överallt. Eller egentligen inte, för rent formellt måste polisen ha en överenskommelse med immigrationsverket om att de skall fråga efter ens kort, men säg det till Tokyopolisen som är en skrämmande autonom organisation som har rätten att hålla dig häktad i en månad utan att väcka åtal om de misstänker något. De ... read more
Tisdag Flygplanet närmar sig Tokyo, och allt vi ser är ett enormt moln som täcker hela staden. Under molnet visar det sig lura ett nytt moln, den här gången kolsvart, och flygplanet är bara ett par dussin meter upp i lyften när vi får se flygplatsen och glimta Tokyo för första gången. Så mycket att hänga upp i julgranen är det inte, för vi landar vid Narita, som är nästan precis lika upphetsande som Landvetter, fast med lite mindre skog. På flygplatsen är det ganska tomt på folk tills jag kommer till kön för immigration, men trots att den är flera hundra personer lång så är det avklarat på sisådär en halvtimme. Inget problem med mitt visa eller något sådant, vilket vid det här laget både förvirrar och förbluffar mig. Bagaget är både väl bevarat och ... read more
Well sports fans I hope your ready because its game time!!! I once again find myself back in the structured and orderly world of Japan. It is always so strange to me to see everybody standing and waiting to cross the road. Even though there are no cars coming, they do no cross until the crossing light turns green (or as they say blue). I still find that one interesting as well. I know that the lights are green because I can see them and I am not color blind, yet they still call them blue...go figure. Anyways, our first day here we went to visit Risa's father in the hospital. He is doing well. They say he will have to go back to the hospital in January for another round of medicine. The cancer is ... read more



























