Tachikawa och dammsugare

lördag

No rest for the wicked. Efter vår intensiva IKEA-dag så återstår ett fåtal viktiga saker. Internet, mobiltelefon (så att inte Shinjuku-episoden upprepas för ofta), ett kylskåp för min mjölk, en riskokare för att vi är i Japan och en dammsugare då hela vår lägenhet är invaderad av beige ludd. På riktigt. Hela golven är täckta, och vid det här laget även våra kläder. I stället för att åka in mot Shinjuku så tar vi Chuuou-linjen åt andra hållet, för bara två stationer bort ligger Tachikawa.

Det har äntligen slutat regna, och i stället är det den första riktigt tokvarma dagen. Vi blir nästan slagna medvetslösa när vi vacklar ut från Tachikawa-stationen, ut i en mycket större stad än Kokubunji, här finns det massa höghus och shit. IKEA-sakerna kommer inte ännu på några dagar så vi har inte ätit frukost, så vi smyger in på ett litet udon-hak bredvid stationen och äter jättegoda nudlar i buljong med en massa grönsaker i. Och kött, såklart, som jag plockar ut åt Mio. Det där med att inte äta köttbuljong är helt kört i det här landet, så jag har mer eller mindre redan gett upp.

Först försöker vi med internet och mobiltelefon, och vi stöter på patrull direkt. Hela den där tourokushoumeishou-grejen som skulle göra att det inte var problem med att fixa saker innan det riktiga kortet dyker upp visar sig vara väldigt fint och praktiskt på pappret, men när vi väl kollar hos de olika telefonbolagen (Docomo, au, och SoftBank som Vodaphone heter här) säger alla att det inte funkar. Likaså när det gäller internet. Det är helt kört tills kortet dyker upp om tre veckor, alltså.

Bättre går det när vi shoppar på Big Camera (eller ”bikkukamera” som det egentligen heter), en enormt elektronik/vitvaru-kedja. Vi hittar en liten mini-dammsugare för några hundralappar och en jättesöt riskokare som inte bara kopierat imac-designen rakt av utan också visar sig vara den billigaste de har. Ka-ching. Kylskåpet blir lite klurigare. Bikkukamera har ett kylskåp för 20 000 yen (typ 1200 kr), men det är ful som stryk och ganska litet. När vi senare går till Muji, Mios älsklingsaffär, har de ett lite större kylskåp som i alla fall har en ganska clean och vit stil. Den kostar 30 000 yen (strax under 2000 kr). Efter mycket velande hit och dit så blir det till slut Muji-kylskåpet, det har varit många budgetlösningar dagen innan, men ett kylskåp kan man kosta på sig lite extra. Dammsugaren och riskokaren kan vi bära själva, men kylskåpet måste fraktas. Det skulle ta lite drygt två veckor. Jag blir lite chockad över hur lång tid det skulle ta, så jag står och velar. Då ursäktar sig expediten och springer iväg och ringer lite samtal. När hon kommer tillbaka har hon lyckats få ner det till strax över en vecka. Jag är inte riktigt säker på vad jag skall säga på japanska, så jag mummlar några ”eh, eh”, och strax är vi nere på fem dagar. Paydirt. Nu är det bara att packa ihop och sticka hem och dammsuga. Massor och massor och massor.

---

---