Golden Week: res inte med japaner. Det går inte.

Golden Week (eller "G W" som de förkortar det på TV) är en av få höjdpunkter i en hektisk vardag för arbetsamma japaner. I början av maj sammanstrålar en bunte helgdagar, och när året passar in rätt kan man bli belönad med en ofantlig jackpot: en veckas "bonus"-ledighet, vilket motsvarar vad ganska många japaner har att ta ut på ett helt arbetsår. Men det är bättre än så: Golden Week är även perfekt placerad för att få så bra väder som möjligt. Under april har temperaturen då och då jobbat sig upp mot 20-25 grader, men det har också varit dagar då det är 15 grader och snålblåst. Om en månad kommer det vara tokvarmt och folk kommer svettas ihjäl. Men nu, i början av maj, är det vanligtvis varken kallt eller varmt, det perfekta läget som japaner älskar men så sällan får uppleva. Som grädde på moset börjar alla japaner sina utbildningar i början av April, och de flesta företag anställer fortfarande folk i en stor klump som alla börjar jobba den första april. Därför har du en hel drös japaner som precis jobbat sig igenom sin första stressfyllda månad på den nya skolan eller det nya företaget, och som nu får en chans att pusta ut och reflektera över månaden som gott. Golden Week är bättre än färdigskivat bröd. Golden Week kan spöa din pappa, bota cancer och simma över Engelska kanalen, och det med båda händerna bundna bakom ryggen.

Men det här är inte hela sanningen. Golden Week har en mörk sida. I år har Golden Week gett det japanska folket ett kalsongryck, och i stället för en veckas kalas har vi en fjuttig ledig tisdag (japsar har inte klämdagar) och sedan nästa veckas måndag och tisdag ledigt. Golden Långhelg, alltså. Dessutom har vi inte förträffligt väder: väderleksrapporten har bara lovat sol nu under söndagen. Detta leder oss till den andra nackdelen: Golden Week ger 128 miljoner japaner som vanligtvis inte har någon tid över till att resa runt och se sig omkring chansen att göra just detta. Mest populärt är det att resa ut i naturen, dvs upp i bergen. Under Golden Week har du alltså en drös små pittoreska bergsbyar där det vanligtvis bor ett par tusen japaner, och som helt plötsligt skall rymma ett par tio tusen japaner som vill upp och vandra i bergen och bada i varma källor, alla samtidigt. Och när vi nu har Golden Långhelg med en dag med bra väder, så har du inte ens lyxen att sprida ut dessa tiotusentals japaner någorlunda jämt. Alla kommer samtidigt. Golden Week är alltså alla sammanpackade folksamlingars moder.

Mio har nyligen börjat jobba, och känner därför inte att hon har tid att planera saker. Vilket iofs är sant, då hon jobbar till nio-tio på kvällen nästan jämt. Vi hade bollat runt med lite idéer på saker att göra, till exempel att åka till Kanazawa uppe i nordväst eller till Kyoto. Jag har varit lite skeptisk till Kyoto (iom att det är dyrt att åka dit och det finns en miljard turister där), hon lite skeptisk till Kanazawa (iom att det är inte Kyoto). Men inget blev bestämt, så jag antog att det skulle rinna ut i sanden i och med att hon ändå mest vill sova och vila på helgerna i vanliga fall. Döm om min förvåning när jag på torsdagen får en rejäl utskällning för att jag inte bestämt mig för en plats och bokat biljetter och hotell. Jag blir ställd inför ultimatumet att antingen boka ett hotell någonstans eller hitta någonstans vi kan besöka under en dag och sen åka hem.

Det första är lönlöst. Golden Week är årets mest hektiska reseperiod med en halv biljard japaner som reser runt inom landet, och dessutom kräver de flesta japanska hotell att man bokar tre till fem dagar i förväg oavsett. Man glider inte in på ett rimligt prissatt hotell under Golden Week och får ett rum. Det andra alternativet däremot är inte helt orimligt. Det finns en bra mänd intressanta platser inom 1-3 timmars tågfärd från Tokyo: Nikko, Kamakura och Hakone går att åka till och tillbaka från under en dag utan att man sliter ut sig helt, i alla fall under normala omständigheter. Efter att ha rotat runt lite bestämmer jag mig för Hakone: det ligger två timmar bort med tåg, och man kan köpa en rundturstripp som täcker olika sorters transport på plats, så det verkar klappat och klart. Mio låter peppad, och på söndag morgon åker vi iväg.

Hakone ligger uppe i bergen utanför Tokyo, ungefär så långt sydväst det kunde placera sig utan att lämna Kanagawa-prefekturen. Från slotsstaden Odawara vid kusten åker man långsamt uppåt och uppåt, med flera olika transportmedel för att klättra upp tusen meter över havet till den domnade vulkan som exploderade för tre tusen år sen. Först via lokaltåg, sen via spårvagn, sen via "ropetrain" som är en sorts blandning av tåg och hiss, och sist via linbana. Nedanför vulkanen ligger en sjö på 740 meters höjd över havet, och alltihopa är täckt av grön, lummig skog.

Vi kommer iväg senare än jag planerat för att Mio fortfarande är trött efter jobbet och vill ha sovmorgon. Knappast lämligt när man skall åka på en lång dagstripp, men jag låter henne vara. En och en halv timme senare än planerat tar vi tåget från Shinjuku söderut mot Hakone. Det blir värre när vi kommer fram och mina misstankar besannas: man skall inte resa under Golden Week. Alla andra japaner jag talat med har sagt att de bara skall stanna hemma och titta på baseboll och dricka öl: ingen vill resa samtidigt som 128 miljoner andra japaner. Men Mio propsade, så där är vi, utanför spårvagnsstationen, i en fyrtio minuters kö för att släppas in på perrongen. Men vädret är fint och i alla fall jag är pigg. Till slut kommer vi in på spårvagnen som långsamt och med stor möda jobbar sig uppför de galet branta bergen.

När vi kommer till Gora, en liten by där det tredje tågbytet sker, står vi inför lite av ett dilemma. Det finns en massa intressanta saker i Hakone, men Mios sovmorgon och de ofantliga folkmassorna gör att vi inte kommer kunna göra allt. Men vi har planerat och tittat på kartor innan så vi är förberedda. Man kan säga att det är lite som en cirkel härifrån, med diverse intressanta saker placerat runt den gamla vulkanen. Vi har att välja mellan:

a) En hissnande linbana som går över vulkanen. Här åker man uppemot 150 meter över skogsklädda raviner, med en legendarisk utsikt som på en solig dag som denna sträcker sig från berget Fuji till havet. Mitt i leden kan du gå av vid Owakudani och besöka "helvetesdalen", där vulkanisk aktivitet fortfarande får lukten att stinka av svavel och vattnet i de öppna källorna att bubbla. Här kan du äta de legendariska svarta äggen, ägg som färgas av att de kokas i de naturligt uppvärmda pölarna. Den som äter de svarta äggen sägs lägga till sju år på sin livslängd.

b) Sjön Ashi, en avlång sjö 740 meter över havet, som mest liknar en enorm fjord omringad av skogsklädda berg. Här kan du se ut över det bergiga landskapet från ett av de enorma piratskepp (!) som åker fram och tillbaka över sjön, och skåda den stora röda tori-porten ute i sjön utanför hakone-templet.

c) Nedanför sjön på motsatt sida Owakudani finns den gamla farleden mellan Tokyo och Kyoto (Tokaido) bevarad. Här planterades cederträd för många hundra år sedan för att ge resenärer skydd mot solen på sommaren och snön på vintern. Nu är träden uråldriga men står fortfarande vakt över den gamla vägen. Här finns också en reproduktion av en av de vaktstationer som fanns längst vägen och som Tokugawa-regimen använde för att kontrollera vem som reste vart i landet.

d) En väl avvägd resa där man först åker linbana till de vulkaniska källorna, sen ner för berget för att ta ett galet stort piratskepp (!) tvärs över sjön för att avsluta det hela med att vandra längs den gamla handelsvägen under cederträden.

Om du har gissat rätt så har du gissat alternativ e. Mio blev skitsur när jag tyckte att vi skulle ta linbanan direkt då vi inte hade så mycket tid att röra oss med. Hon hade kollat in ett konstmuseum, Pola Museum of Art, som låg åt helt andra hållet, upp med buss mot ett annat berg. Vår första plan var att se till att vi skulle hinna med vad vi båda tyckte lät roligast, och Mios roligaste sak var detta konstmuseum, och vi måste åka dit först. Oavsett tidsläget. Då det inte går att förhandla om det slutar det med att vi åker dit, efter att slösat bort en timma i kö för att äta nudlar.

Missförstå mig inte, museet i sig var inte dåligt på något sätt. Pola Museum of Art är ett medelstort konstmuseum som gjort en massa reklam för sin Chagall-utställning. Jag tycker inte illa om Chagall på något sätt, han är långt ifrån min favoritmålare men hans målningar är oftast högst sympatiska. Utställningen var trevlig på alla sätt och vis. Sidoutställningarna var också helt okej, en med gamla ukiyo-e-bilder (japanska träsnitt) på "klassiska japanska skönheter", en med enstaka tavlor av Picasso, Monet etc, och slutligen en med japanska sekelskiftsmålare. Men det var absolut inte särskilt högt över medel för de hundratals museer och gallerier som vi har inom bekvämt avstånd med tunnelbana och tåg från vår lägenhet i Tokyo. Detta vet jag då vi går på utställningar relativt ofta, så sent som dagen innan hade vi varit på Tokyo Metropolitan Museum of Photography, på Mios begäran. Och konstmuseer tar tid, även om man går igenom dem någorlunda snabbt. När det dessutom nödvändigtvis skulle hinnas med te och tårta efteråt, för att inte tala om långa rundvandringar i museumsshoppen efter mors dag-presenter, då är det inte helt förvånande att klockan hinner slå sex innan vi sitter på bussen tillbaka från muséet.

Linbanan är mitt sista försök att få något av det jag vill göra i Hakone gjort. Solen håller på att gå ner, men det går bara att se på att det enorma vita dimsjok som täcker hela berget blir mörkare och mörkare. Väl framme vid linbanan visar det sig att det vulkaniska området är stängt och att vi står vid de allra sista gondolerna som åker för dagen. Men att åka tillbaka går inte heller, för där står strax under tusen japaner i kö för att åka ner från berget, och konduktörerna varnar för att allt från bussar till tåg nu snabbt börjar sina.

Vi tar gondolen, ensamma så när som på ett franskt par som också råkat förvilla sig upp i dimman. Vi ser bara några meter av linan vid gondolens tak, och ett kompakt vitt ingenting omringar oss från alla håll. Alla skrattar till när speakern berättar den fantastiska utsikten och åt vilket håll vi skall titta för att se Fuji, men när det beskrivs i något så självmotsägande som ett episkt antiklimax hur vi svävar hundrafemtio meter över en vulkanisk ravin känner jag mig ganska lurad av Mio då vi spenderade de tre timmar av bra väder som vi hade i konsthallar utan fönster.

It's like rain on your wedding day
It's a free ride when you've already paid

Efter allt det vita kommer vi ner på andra sidan berget, där vi precis hinner se en makalöst vacker sjö som Mio gärna vill se mer av (gah!) och hur stort piratskeppet är innan vi måste hoppa på en buss tillbaka till tågsstationen som vi började resan från. Inte ens det är särskilt intressant då den tunga dimman och det snabbt annalkande mörkret gör att man inte ser någonting. Till slut sitter vi fast i en lång bilkö som långsamt ringlar sig upp och ner för serpentinvägar tillsammans med de tusentals japaner som kommit på den fantastiska idén att i stället för att trängas med tiotusentals andra japaner på tåget packa familjen i bilen och sitta fast i små bergsvägar tänkta att klara en hundradel av den trafik den utsätts för under denna plågsamma Golden Långhelg.

Summan av kardemumman blir att vi med Mios hjälp spenderat nio timmar i diverse transportmedel och fyra hundra kronor var för att se en ganska hyffsad Chagall-utställning. Jag ger Golden Week två skelögda pastell-porträtt i betyg. Mitt tips är att ta lärdom av vettiga japaner och inte ta ett steg utanför sin lägenhet under Golden Week, och om du på grund av force majeure tvunget måste bege dig ut, låt aldrig japaner vara del av ditt planerande.

Jonas, tolv år: Här smörar Jonas för mycket. Att förvandla en resa som innehåller att laga mat i en vulkan, åka piratskepp (!) och sedan ninja sig förbi en samurajpostering till en långsam betraktelse av en bilderbok av en död ryskfödd fransos gör det hela värt det svidande resultatet noll muterade ninjasköldpaddor. Kombinera det med förlusten av sju år livsår och du har en rimlig värdering av Golden Week.

---

---