Japantips

Då var det dags, by popular demand, för lite japantips. Jag är långt ifrån den totala auktoriteten inom ämnet, men jag har tagit mig hit två gånger och på två rätt olika sätt, så lite jämförelser, slutsatser och varningar skall jag väl kunna uppbåda.

Diverse biljetter

Först skall man ju ta sig dit. Hur dyr resan beror på varierar rätt kraftigt beroende på vart i Japan du åker och när du åker: åker du till Tokyo när det är lite trafik kan du komma undan med strax över 7 000 om du har riktig tur, medan min biljett till Nagoya var nära 10 000. När det gäller priser så brukar det vara smidigast att kolla på prisjämföringssiter. Vi lever ju inte på 1800-talet. Jag använde flygstolen.se, men det finns säkert tusen andra bra siter. De flesta flygbolag flyger bara till Tokyo (Narita Kuukou), så du kan behöva byta om du skall till någon mer exotisk plats. Här kan det löna sig att klura lite, för det kan bli billigare att flyga till Tokyo och ta en långfärdsbuss om du inte skall alltför långt bort från huvudstaden. Däremot tar det lång tid och kan bli en massa trassel, särskilt om du har mycket packning att kånka runt med när du skall leta upp ditt bussbolag. Rekommenderas kanske inte för förstagångsresenären som inte kan japanska, alltså. Att ta Shinkansen (expresståg) i stället för flyget kan låta som en bra ide, men priset kan lätt rusa i höjden, räkna med minst en tusenlapp om du skall åka lite längre, vilket snabbt äter upp vad du sparar på att flyga till Tokyo. Skall du långt så är det lokaltåg samt långfärdsbussar som gäller. Bussarna kan vara riktigt billiga, jag åkte tur och retur till Osaka från Nagoya, en resa på ungefär tre timmar, för 350 spänn. För längre färder finns nattbussar, något som inte är att rekommendera om du har en ömtålig rygg, men är den billigaste lösningen om du skall åka långt.

Plats

Vart vill man åka då? Det beror på vem du är. Själv trivs jag utmärkt med att INTE bo i Tokyo. Att bo i en mindre stad har fördelar och nackdelar. Är du ute efter blinkande neonljus-Japan med feta nattklubbar så kan du glömma landsbyggden. Här händer ingenting, och det gillar jag skarpt. Det mesta är billigare och framför allt så finns 95% av de västerlänningar som bor i Japan i Tokyo. Du vill inte hänga med dem, för då kommer du aldrig lära dig något. Den sämsta vän du kan skaffa dig i Japan är utlänningen som kan bättre japanska än du själv. Då kommer du alltid gå i bakvattnet och behöver inte kämpa för att förbättra din japanska. Dessutom är de rätt ofta grymt skabbiga människor som du klarar dig bättre utan. En dag då du inte ser gaijins är en bra dag.

Vill du trots allt åka till Tokyo så får du fråga någon annan. Bilar kan man se hemma, men inte risfält och bambu. Basta.

Hur skall du åka? De två vanligaste sätten att åka är väl att åka till en språkskola eller att jobba på någon eikaiwa-skola (engelsk konversationsträning). Det tredje, mindre vanliga alternativet, är för att skriva sin kandidatuppsats i socialantropologi. Väljer du det andra alternativet så har jag inget att säga till om: de som jag hört som varit engelskalärare (tro inte att du behöver ha kompetens varken inom engelska eller som lärare, är du svensk kan du lura 99% av Japan att du är född amerikan) beskriver det som ett outhärdligt tråkigt, uttröttande men säkert sätt att försörja sig i Japan som utlänning som inte pratar flytande japanska.

Att åka till språkskola, däremot, det har jag gjort. Över lag skulle jag säga att det är ett utmärkt sätt att åka till Japan om man aldrig varit här innan. Du har alltid folk som tar hand om dig, du kommer snabbt upp i miniminivån på japanska för att kunna börja prata med folk omkring dig och du har alltid något att göra då de brukar kasta läxor och prov på dig tills du spyr. Enda nackdelen är att det är dyrt.

Utlänningar

Eller kanske inte enda nackdelen. En större nackdel är att du är omgiven av utlänningar. För det första så kan de vara störiga, jag är inte särskilt kompatibel med vare sig sydeuropeer eller amerikaner. För det andra så har de nästan garanterat sämre uttal än du har om du är svensk, alltså fel personer att lära dig japanska av. För det tredje så pratar de inte japanska, vilket leder till många kvällar med engelska. Jätteroligt och trevligt, men mindre bra om du vill lära dig japanska så snabbt som möjligt. Bor du ensam utan västerlänningar runt dig så är du långt mer utsatt. Du kan inte springa och hämta den där halvjapanska indiern som är där för att förbättra sin skriftliga japanska eller amerikanen som bott på skolan i evigheter så fort du inte förstår. Öppnar du käften så är det för att prata japanska eller äta nudlar. Inget mer. Långt svårare, men definitivt med stora fördelar om du kan lite japanska och det är dags att börja försöka stå på egna ben. Den stora risken är att du kan bli grymt isolerad om du inte redan känner några i närheten eller är galet social och kan skaffa vänner precis var som helst. Definitivt inte den enklaste lösningen för den som inte kan japanska.

Bostad

Däremot vägs ensamvistelsens språkliga fördelar lite upp vad vi kommer till sen, nämligen bostaden. Skolor har oftast egenägda korridorer att hyra ut till löjligt låga priser jämfört med vad du får punga ut med för en lägenhet. Problemen är flera. För det första är du en äcklig gaijin som ingen i hela världen vill hyra ut en lägenhet till: vi är inte att lita på. Det vanligaste sättet att kringgå det är att hyra från ett “gaijin house”, fastighetsägare som specialiserar sig på att hyra ut dyra, oftast skabbiga, små lägenheter till utlänningar som ju inte kan hyra någon annanstans. Det andra är att, likt mig själv, hyra genom en japansk bekant. Oavsett så är det i princip helt omöjligt att fixa en lägenhet från Sverige: du behöver en kontakt på plats som löser det. Dessutom kan det bli ohemult dyrt. Du har i princip valet mellan en lägenhet där du betalar ett par månaders hyra i förväg (pengar du inte nödvändigtvis får se igen), “key money” som är en (så gott som obligatorisk) direkt muta till hyresvärden eller en lägenhet utan förvägsbetalning men desto högre hyra. Jag betalar till exempel runt 6500/månaden för en etta med pentry en bit från centrum i en landsbygdsstad. Det är ett sätt att komma runt problemet. Jämfört med de cirka 1 500/månaden jag betalade för korridorsrum (iofs delade vi rummet på två, men ändå) så blir språkskolans fördelar plötsligt uppenbara. Den tredje varianten är att om du har fixat ett jobb så är det relativt vanligt att din arbetsgivare ordnar en bostad åt dig, vilket också kan bli tokdyrt men som i alla fall är lite säkrare än att gå genom en bulvan.

Vad händer när du är ny i Japan? Hur bra klarar du dig om du inte kan japanska? Hur är det med tåg och sånt?

Taxi

För det första så är det första du bör veta om att taxi inte är ett substitut för kartor i Japan. Gatorna har helt enkelt inte namn, och husen inte adresser. Eller rättare sagt, bara de stora vägarna har namn, som Tenma samt 186:an, den avenyartade väg samt den genomfartsled mot Nagoya som går nära mitt hus. Adresserna är än värre: det nummer adressen har är inte någon sorts platsmarkör, utan vanligtvis den ordning i vilket huset byggdes jämfört med de närliggande husen. Helt galet, visst, men så är det. Hur hittar då japanerna? De anger vad som ligger i närheten, eller helt enkelt det namn byggnaden har. Många byggnader har namn, som “Goruden Sukai Biru” eller något annat slagkraftigt. Så för någon som inte hittar från början är det kört att ta en taxi om du inte har en grymt bra beskrivning till hands, i stil med “i hörnet mellan tanakas tandläkarmottagning och det buddhistiska templet i korsningen mellan 186:an och Tenma”, för det är så det låter när de pratar med taxiföraren. Sen går man helt enkelt från dit taxiföraren hittade.

Språk

Hur är det med engelska? Generellt så försvinner engelskan från och med att du går av stationen. På tågstationer står, tacksamt nog, namnen utskrivna med västerländska bokstäver och på de nyare tågen går textremsan med vilken station som kommer härnäst även på engelska. Men var inte säker på att du kan fråga om hjälp på engelska på stationen: försök ha resevägen beskriven väl i förväg, särskilt om det omfattar tågbyten. Men så länge du inte skall till något väldigt exotiskt ställe så kommer du nog klara dig dit. Men när du väl gått av tåget och stiger ut i verkligheten så är det kört. De närmaste du kommer engelska skyltar är att platsnamn på trafikskyltar finns med västerländska bokstäver. Resten är japanska. Står det på engelska så är det sällan menat att kunna läsas, så det är mest nonsens.

Väder

Vädret är, om du håller dig på Honshu och söderut, mycket varmare än i södra Sverige. Vintern är kall men kort: frosten sägs komma om ungefär en månad (slutet av december) och ta inte med dunjackan om du tänker komma i april när körsbärsblommorna slagit ut. I maj blir det tokvarmt och förblir så tills slutet av oktober. När jag dök upp i november höll sommaren på att dö ut och det var runt 25 grader på dagarna, men sen har det snabbt blivit kallare och nu är det runt 12-17 grader på dagarna. Skillnaden är att det är tokkallt på natten och det märks för att isoleringarna i husen är så gott som ickeexisterande. En pyjamas kan verkligen vara på plats. Men oroa dig inte för långkalsonger eller liknande, varma kläder finns definitivt att skaffa och kläder är nästan alltid billigare i Japan än i Sverige. Självklart förutsätter det att du åker någonstans mellan Osaka och Tokyo, på Hokkaido är det Sverige-kallt och nere på Okinawa är det ju tropiskt klimat på riktigt. I resten av Japan är det bara tropiskt klimat på sommaren, men då blir det lätt 35 grader i skuggan och tokfuktigt. Får du värmeslag när den svenska sommaren orkar puffa upp till 28 grader så är det bara att hålla sig borta under sommarhalvåret, det är en helt annan division här.

Bra saker att ta med till Japan:

Adapter. Eller, det köper du i Japan, finns på flygplatsen (i alla fall köpte jag min på Narita). Japan, i en uppvisning av särhet, har två olika elsystem: en i nordöstra och en i sydvästra. Jag TROR inte det gör någon skillnad, då japanerna ju köper samma apparater överallt, men stört är det oavsett. Har du med dig en laptop eller liknande så köp en adapter, de har både en annan strömstyrka (100V i stället för 120V) och andra uttag, så det är kört med svenska doningar.

Saltlakrits eller annat svenskt godis som du är beroende av. Japan har växt i mina ögon sen Meiji (Japans Arla) fixat en ätbar och tokbillig chokladsort, så nu är inte längre Marabou ett lika stort måste i resväskan. Däremot är saltlakrits enbart för svenskar och finnar, och som bonus är det ungefär det äckligaste de flesta japaner kan bli utsatta för. Mata dem djungelvrål och se hur de skrymper ihop som sviskon. Roligt för hela familjen, alltså.

Kläder och skor om du är lång och stor. Läs: över 185cm/100kg om du är kille och över 170 om du är tjej. Kläder går ofta att lösa om du inte är alltför stor, men skor kan vara svårare. Jag har på mig “XL”, det största många affärer har. Det motsvarar ungefär 43or.

Några svenska böcker, om du har plats. Särskilt om du skall stanna lite längre.

En bunte presenter. Japanerna brukar räkna med att du inte har med presenter då du är en ofärstående barbar, men kan du motbevisa deras låga förväntningar så blir de desto gladare. Här är det verkligen tanken som räknas: något som är kopplat till Sverige (läs: Skandinavien, eller till och med Europa. It’s all the same), och ännu bättre din stad, är bättre än något dyrt och flashigt. En kombination av ett par lite finare presenter (böcker med många bilder, en marimekko-duk, någon glasgrej från Småland) och en bunte lite billigare presenter (chokladkakor med svensk text, en fin scarf, något från IKEA) fungerar utmärkt. Se framför allt till att alltid ha något tillgängligt om du blir hembjuden till någon. Som tur är har de mer välsorterade spritaffärerna Absolut Vodka, en stabil sista-minuten-present om du är i en knipa: alkohol är uråldrig universalpresent i Japan som alltid fungerar.

Svensk musik. Tanka ner en bunte musik som du inte vanligtvis lyssnar på också, om du har tid och har med en dator. Chansen är stor att du springer in på någon som är nyfiken på svensk musik, och att kunna slänga ihop en snabb blandskiva blir lätt en välkommen present och en stabil isbrytare om du inte har riktigt dålig musiksmak. Bevisligen funkar ju till och med skabb-petter.

Vad du skall köpa ASAP när du kommer till Japan:

Denshi jisho. Nummer ett. Den elektroniska ordboken som är ett under av bekvämlighet: köper du en lite bättre version (1000 SEK+) så har du ett dussin uppslagsböcker, parlörer och lexicon tillgängliga i en liten förpackning på mindre än ett hekto. De brukar dessutom kunna agera miniräknare, talskrivare och en rad andra funktioner. Varför i hela världen det inte finns denshi jishou till alla språk är ett mysterium för mig, det är absolut den viktigaste saken att ha för alla som vistas i Japan, än mer för någon som vill lära sig språket.

Mobiltelefon. Skaffa billigaste mobilen och ett prepaid card på typ au eller SoftBank. Ett par väl investerade hundralappar när du förhoppningsvis börjar utveckla en japansk bekantskapskrets. Japaner lever genom sina mobiler.

Cykel. En begagnad cykel kan du hitta för 200-300 kronor, och det sparar du snabbt in på bussbiljetter. Japanerna bygger sina städer så att de blir enormt utspridda, så det är alltid långt till det mesta. Utan fordon är du helt handikappad, och om du tar en cykel i stället för en scooter så får du den extra bonusen av en god kondition efter allt äventyrande.

Mat

Japaner har andra matvanor än svenskar, och du kan antingen anpassa dig eller leva extremt dyrt. Det första du får försaka är kött och frukt. Du kan hitta extrapriser, särskilt timman innan affären stänger, som gör det möjligt att inhandla dessa saker, men räkna inte med att äta det ofta. Äpplen köper du styckvis, ofta för 6-12 kr stycket. Potatis säljs också efter styckespris, inte kilopris. De finaste melonerna kan landa på 300-500 kr/st. Glöm att det finns, härda ut och ät när du kommer hem till Sverige. Detsamma gäller allt bröd, det enda som finns är kritvitt rostbröd skurna i 4-5 cm tjocka skivor som vanligtvis säljs i påsar om 6 st. Grovt rågbröd är bara att glömma, och ugnar är en ovanlig syn. Det som görs i bagerier är en uppsjö av smaskiga bakverk och annat smarrigt, men försök inte hitta en enda fiber i ett japanskt bageri.

Vad du i stället har tillgång till är billig restaurangmat. Luncher går vanligtvis på 700-1000 yen, 40-60 kronor, men letar du kan du hitta billigare ställen. Mitt stammis-udon-hak säljer lunch för 200-350 yen, runt 20 kronor alltså. Eftersom även barnfamiljer regelbundet äter ute så finns det en uppsjö av familjerestaurangkedjor med billig mat, framför allt sushi-versionerna är värda ett besök då två bitar vanligtvis går på 100 yen, alltså 6-7 kronor.

Vidare så är det billigt att handla mat så länge du håller dig borta från vissa grönsaker, frukt och kött. Ägg kostar nästan ingenting. Pasta är billigt och nudelmaträtter där du bara behöver tillsätta vatten finns i tusen miljoner versioner och är billiga. Mjölk är lite dyrt men finns med fantastiska 4.7% fett. Jag bugar inför er överhet, Japonien. Du får lätt ihop två-tre matkassar för en hundring om du handlar ekonomiskt.

Visum

Vad gäller? Helt kort så kan man säga att skall du vara i Japan i mindre än tre månader och inte tänker jobba (vitt) så behöver du inte lyfta ett finger. På sin höjd nöjer sig immigrationsofficeren med att du kan skriva ett namn på någon du känner i Japan, oavsett om det råkar vara en “Takeshi Tanaka i Tokyo” som du hittat på eller en verklig person. Kort sagt så bryr de sig inte, och de låtsas inte ens försöka bry sig om det blir krångel utan skyfflar snabbt igenom dig.

Skall du stanna längre eller jobba så behöver du ett visum. Det är en lång och dryg process som inte kan inledas när som helst, så FÖRBERED DIG VÄL LÅNG TID I FÖRVÄG! Kontakta ambassaden och de som skall ta emot dig om du är det minsta osäker. För det första så är det inte DU som ansöker om visa. Du måste ha en rekommendator i Japan som söker åt dig och som kan bekräfta att du har något där att göra, vanligtvis den skola du skall studera vid eller din arbetsgivare. Vanligast är att du betalar dem för att sköta alltihopa. Fucka inte med visumreglerna om du inte har en god anledning till det. Det är drygt att bli landsförvisad för att du hade ett extraknäck på turistvisumet eller att du stannar för länge. Tar du ett seedy jobb i Tokyo utan visum så är det fritt fram för dem att lura dig på lönen, då du inte kan gå till polisen. Bekvämt nog för studenter så kan man jobba på studentvisum, problemet då är snarare att en del skolor inte tillåter att deras elever tar extrajobb då det stör studierna. Vanligaste extrajobbet verkar vara att hjälpa högstadieelever inför engelskaprov eller att jobba på eikaiwa-skolor på kvällar.

Vaccin

Vaccin är inte obligatoriskt om du kommer från Sverige. Däremot rekommenderas att du vaccinerar dig mot den japanska hjärnhinneinflammationen om du tänker a) vara här en längre tid och b) kommer vara mycket på landsbygds-landsbygden. Den sprids, om jag förstått det rätt, från myggor som biter infekterade grisar, så båda tingestarna behöver finnas för att du skall vara i riskzonen. Det finns ingen bot mot denna onda sjukdom, så kommer du vara ute på landbygden på sommaren så ta sprutorna. De går på nånstans runt 1000-1500 spänn om jag minns rätt, och tänk på att du måste ta mer än en spruta med ett antal dagars mellanrum, så planera väl i förväg.

Packa inte fullt, alternativt bygg en stor kartong som du skickar hem mög i. Du kommer antagligen köpa på dig en massa bra prylar och en massa mög, oavsett om du är intresserad av mode (dödligt i detta ständigt stylisha land), tv-spel (begagnade tv-spelens förlovade land) eller söta små tallrikar med kaniner. Tänk på att lådan kan stå på golvet av en rysk trålare i två månader, så packa det hela med en vattentålig sopsäck mellan packningen och kartongen (det glömde jag och Hjalmar när vi skickade våra kläder, så de luktade lite unket i början). En kartong går på runt 600-800 spänn att skicka med surface mail, vilket tar 6-8 veckor. ABSOLUT värt det att inte ha en galet tung packning eller att lämna en massa saker i Japan.

---

---